Biskops filmblogg

Av lite olika anledningar flyttar jag bloggen till Wordpress istället.

http://filmdagbok.wordpress.com/

• Regissör: Kim Ki-duk
• Utgivningsår: 2004
• Längd: 95 min
• Mitt betyg: 5/5

Tae-suk (ja, så heter han) är en kille som driver omkring om dagarna och hänger upp reklamblad på folks dörrar. Han kommer tillbaka senare fram mot kvällen och är lappen kvar vet han att ingen är hemma. Då bryter han sig in och bor i huset eller lägenheten tills ägarna återvänder. Han äter deras mat, använder deras kläder och känner sig som hemma utan att ställa till någon oreda eller stjäla någonting. Istället tvättar han deras kläder och lagar olika prylar som eventuellt är trasiga innan han försvinner vidare till nästa bonad.

När han en dag bryter sig in i ett hus hittar han där till sin förvåning en misshandlad kvinna. Utan att några ord yttras känner de direkt en samhörighet och han stannar med kvinnan tills mannen som misshandlat henne kommer hem. Då tar han mannens golfklubba och börjar svinga golfbollar mot denne som slås medvetslös. Han beger sig sen vidare på sin motorcykel men nu med tillsammans med kvinnan som utan ett ord följde med honom. Utan att ett ord yttras mellan dem lever de vidare enligt Tae-suks livsstil och samhörigheten växer sig bara starkare.

Bin-Jip (Järntrean) är en ruggigt vacker film. Både till story och rent visuellt. Förutom fina miljöer bjuds man på klockrena kameravinklar utan att det blir överdrivet.

Trots avsaknaden av dialog i filmen är det ingenting som man faktiskt saknar. Känslor och tankar lyckas ändå formuleras på ett sätt som gör att man inte tänker på att de faktiskt inte säger ett ord till varandra vilket är imponerande.

Tror att jag har sett två koreanska filmer (är möjligt att jag glömmer någon nu). Båda har fått betyget 5. Borde kanske se mer från Korea.
Edit: Tre filmer var det visst. Den tredje fick en fyra!

Nu i hårda IPRED-tider får man kanske ta till andra sätt för att få sin film. Ett bra sätt är då att streama film via nätet. För den som inte vet vad streaming är, tänk youtube. Du sparar alltså inte filmen på datorn.

Moviestream.se är en svensk sida som samlat olika streamade filmer och helt gratis (utan krav på registrering) gör det möjligt för dig att se film direkt i din datorn. Du som tittare gör inte heller något olagligt. Inget att vara rädd för. Kvaliteten är blandad, men för det mesta överraskande bra. Svensk text finns på vissa dessutom.

Nu blir det lite gratisreklam här, men det är en finurlig sida som säkert en del människor kan ha glädje av.

Håll till godo.

• Regissör: Dennis Gansel
• Utgivningsår: 2008
• Längd: 101 min
• Mitt betyg: 3/5

Har varit dålig på att uppdatera, men det är den berömda motivationen som tryter. Får bli bättre.

Filmen. Handlar om en gymnasielärare i Tyskland som under en projektvecka drar igång ett experiment med sin klass. Temat för projektveckan är diktatur och när klassen börjar diskutera kommer man osökt in på Nazityskland. På en fråga om det skulle kunna hända igen kommer svaret att man nuförtiden vet bättre.

Läraren bestämmer sig då för att bilda en minidiktatur – med allt vad det innebär – i klassen med sig själv som ledare. Eleverna är inte sena att hänga på och snart har alla börjat klä sig lika känslan av att vara i en grupp uppstår. Man anser sig vara bättre än andra elever och blir mer och mer självständiga. Det hela går dock tillslut för långt när experimentet drar iväg snabbare än vad läraren väntat sig.

Tycker att det var svårt att betygsätta denna film. Det finns en amerikansk version (båda är baserade på en verklig händelse) som nog ganska många har sett (The Wave). Den är rätt usel egentligen, men då var det själva grejen som man häpnades av. Med tanke på att man nu redan hade sett det hela innan krävs det kanske lite mer för att få det till en riktigt bra film, men jag vet inte om man lyckades speciellt bra.

Skådespeleriet är helt okej. Max Riemelt som även spelade huvudrollen i Führerns Elit imponerar. Däremot tycker jag att hela filmen känns en aning övertydlig. Man får aldrig känslan av att det faktiskt skulle kunna ske vilket borde vara ganska viktigt då den är baserad på en verklig händelse.

Pluspoängen hämtar den ändå i grundidén. Det känns som en viktig grej att faktiskt göra film om och jag är säker på att den kommer att visas i ganska många skolor runt om i världen. Som film är den bättre än The Wave. Plus också till slutet som faktiskt överraskade.

• Regissör: Scott Prendergast
• Utgivningsår: 2007
• Längd: 87 min
• Mitt betyg: 2/5

En härlig indiefilm hade jag hört innan och tänkte att jag kanske skulle ta och se den.

Filmen handlar om den förtvivlat tafatta Salman som för tillfället är arbetslös. När hans bror som han inte träffat på väldigt länge får förlängd tjänstgöring i Irak får han ett erbjudande om att hjälpa till med att ta hand om sina brorsöner, något som hans svägerska inte klarar av själv.

Hade ändå någolunda höga förväntningar på filmen men jag tycker inte att den uppfyllde dessa. Den har sin lilla charm och den är faktiskt lite annorlunda, men man den andas ändå dramakomedi från Hollywood. Dessutom är Lisa Kudrow som spelar svägerskan riktigt svår att greppa. Hon spelar i princip raka motsatsen till hennes karaktär i Vänner, och det är väl lite.. jobbigt.

• Regissör: Dennis Gansel
• Utgivningsår: 2004
• Längd: 110 min
• Mitt betyg: 4/5

En ung boxare i andra världskrigets Tyskland får chansen att gå på en elitskola för framtida SS-officerare. Där fostras han tillsammans med sina skolkamrater till maskiner. De ska inte tänka, bara lyda order. Allting handlar om disciplin och att visa sig stark. Starkast överlever.

Självklart är det en hemsk film och man berörs av den. Man känner hatet och oförståelsen mot nazismen, precis som man ska, men man kan ändå inte låta bli att beundras lite över disciplinen. Utan att tänka på hur man uppnått den så är den ganska häftig. Dessutom hade de ju så snygga kläder. Det var ett rätt i alla fall.

Grejen med just den här filmen är att ändå förklara lite hur tankarna ändå måste ha gått hos nazisterna. Man frågar sig ju ganska ofta när man ser eller hör något om vad tyskarna sysslade med under nazitiden det verkligen kunde ske. Hur kunde så många soldater vara så känslokalla? Efter att ha sett den här filmen får man ändå en viss förståelse för hur det kunde ske. Samtidigt intalar man sig att man själv aldrig skulle kunna göra något sådant, och det tror jag också. Speciellt med tanke på att filmen ändå hittar en person som verkligen känner medlidande och ställer sig frågande till vad hans landsmän egentligen sysslar med. Vilka är det egentligen som är dem onda?

Hursomhelst är det en film vars syfte är att beröra, och det lyckas den med på mig i alla fall. Dessutom är det en tyskproducerad film, så man slipper det så jobbiga fenomenet när ”tyskar” pratar engelska i filmer. Och sen är det alltid bättre när det är tyskarna själva som får berätta sin historia istället för att Hollywood ska vara framme och gestalta fienden.

• Regissör: David Wain
• Utgivningsår: 2008
• Längd: 99 min
• Mitt betyg: 2/5

Två arbetskamrater tvingas till samhällstjänst efter att ha förstört statlig egendom. Straffet blir att delta i ett program där vuxna går in som förebilder åt barn med problem. Självklart får de dem värsta ungarna. En riktig liten skitunge som vägrar lyda och en lite äldre som är lajvare.

Det är väl egentligen inte så mycket story. Det var rolig av och till. Hade sina stunder där man skrattade lite, men allt som allt är det en ganska medelmåttig komedi. Dessutom är den uppbyggd precis som alla andra filmer i samma genre. Speciellt svårt att förutse hur det skulle sluta var det inte, men det kanske är lite av charmen.

• Regissör: Jesse V. Johnson
• Utgivningsår: 2009
• Längd: 94 min
• Mitt betyg: 1/5

Den första filmen var väl ingen personlig favorit direkt. Framförallt kändes Elijah Wood rejält malplacerad. Nu är han ju inte med i den här, vilket i sig kanske är bra, men speciellt bra är det ändå inte.

Ett par medlemmar från West Hams firma Green Street Elite har hamnat bakom lås och bom. På samma anstalt sitter några av Millwalls värsta huliganer och självklart är det upplagt för bråk. När anstalten får ett nytt stort lass med fångar tvingas man släppa fria några av de nuvarande. Tillslut står det mellan West Ham-pojkarna och Millwall-grabbarna om vilka som ska få de sista platser ut från kåken. Det hela ska avgöras med en fotbollsmatch…

Ja, ni hör ju hur stört det låter. Filmen handlar i princip bara om hur de båda firmorna slår varandra fördärvade filmen igenom. Huvudpersonen (som jag faktiskt är den enda som var med från första filmen?) ska föreställa någon sorts framstående person inom Green Street Elite. Honom sitter man hela tiden och irriterar sig på. Han känns som allt annat än en huligan. Hursomhelst kan detta vara den sämsta uppföljaren någonsin, och då finns det riktigt många usla filmer att välja mellan.

De lyckades i alla fall fint med blodeffekterna. Alltid något.

• Regissör: Krzysztof Kieslowski
• Utgivningsår: 1994
• Längd: 91 min
• Mitt betyg: 5/5

Den andra delen i Kieslowski’s trilogi om Frankrike med temat jämlikhet. Polacken Karol förlorar allt efter en skilsmässa. Från botten av samhället lämnar han Frankrike och beger sig tillbaka till Polen där han på nytt börjar bygga upp sitt liv. Han börjar jobba sig uppåt och tack vare det ”nya östeuropa” tar det inte lång tid innan han är på toppen. Han börjar då smida på en plan om hur han ska kunna hämnas på sin ex-fru.

Trots att den skiljer sig ganska mycket från den blå filmen är den ändå lika vacker. Den är lite rakare i dialogerna och även ens uns av humor finns här. Musiken är precis som i den blå filmen helt klockren.

Gick in med tron om att det här skulle vara den sämsta av de tre. Det var vad jag hade läst, så jag blev helt klart positivt överraskad. Tycker inte att den når upp till samma nivå som den blå filmen, men fortfarande helt fantastisk. Har nu gett båda de första filmerna högsta betyg. Återstår att se hur bra den röda filmen är.

• Regissör: MIchael Haneke
• Utgivningsår: 1992
• Längd: 105 min
• Mitt betyg: 4/5

Benny är en pojke som älskar videofilmning. Han ser på allt från vanliga köp- till egna amatörfilmer. Mest fascinerad är han av den våldsamma sorten i allmänhet och en egenfilmad grisslakt i synnerhet. Benny förlorar tillslut greppet om verkligheten när han dödar en flicka och spelar in allting på film.

Precis som Funny Games andas filmen obehag hela tiden. Det är inga sjuka scener i denna heller. Ändå lyckas Haneke få tittaren att känna både obehag, hat och oförståelse mot pojken som helt verkar sakna all form av empati. Filmen höjer sig ytterligare ett snäpp tack vare föräldrarnas sätt att hantera händelsen.

Haneke visar återigen människans mörkaste sidor.